Widar Det allmänt erkända och traditionsrika SOM-institutet vid Göteborgs universitet har i en rapport påvisat att medborgarna - med ett övertydligt undantag - överlag har ett gott förtroende till hur medierna granskar och rapporterar från det svenska samhällets olika vinklar och vrår. Undantaget är invandringsfrågan. När det kommer till hur pass allsidigt och kritiskt som invandringens konsekvenser har beskrivits i medierna finns det, enligt SOM-institutet en betydande medborgerlig misstro.

Mer att läsa: Ovärdiga lekar med fakta

Somliga - framförallt en krets runt Aftonbladet med tidigare chefredaktören Jan Helin (numera SVT) och ledarsidans Fredrik Virtanen och Anders Lindberg - har gjort vad de kunnat för att avfärda misstron som ett egentligt utryck för något slags högerextrem konspiration mot "gammelmedier". Anders Lindberg är väl den som (hittills) visat allra mest förnekselglöd. På ledarsidan (18 juni) drämmer han till med självaste Hitler; den som misstror mediernas invandringsrapportering traskar enligt Lindberg i Adolf Hitlers fotspår.

Ja herre min skapare vilka dumheter.

Men man ska inte stirra sig blind på extremerna.

Mer att läsa: Nyheten i SCB är Jimmie Åkesson.

I den breda mitten pågår tydligt en balanserad och underbyggd diskussion som leder framåt. Statsvetaren Peter Esaiasson lämnar ett viktigt bidrag till diskussionen på DN Debatt (18 juni.)

Han påminner om att den "generösa flyktingpolitiken varit ett elitdrivet projekt som aldrig haft majoritetsstöd bland befolkningen. Notera att det i SOM-undersökningarnas mätserie mellan 1990 och 2016 alltid varit fler som är emot än för en generös flyktingpolitik."

När sju partier utåt och under många år står för denna i grunden misstrodda generösa invandringspolitik så anpassar sig medierna till denna konsensus. (Personligen tror jag att rädslan för att sammankopplas med det "åttonde partiet" har haft stor betydelse för mediernas positionering.) I Esaiassons intressanta perspektiv är misstron mot medierna egentligen mest en förlängning av den klassiska misstron mot maktens generösa invandringspolitik. Medierna hittar inte på och ljuger väldigt sällan.

När det gäller invandring ökar de emellertid på misstron eftersom de mer speglar än granskar maktens propåer om den samhällsnyttiga och ekonomiskt gynnsamma invandringen. Så hänger det ihop.