Widar Anpassning och assimilering är det mest framgångsrika sättet att förhålla sig för den som kommer inflyttandes till ett nytt land. Det är inget konstigt med det. För några decennier var assimileringen en självklar integrationsmodell även i det politiska Sverige. I politikens överbyggnad har det emellertid under flera år pågått en ängslig flykt bort från anpassning och assimilering till förmån för identitetspolitik och multikulturalism. Därför är det mycket lätt för Aftonbladet och Kalla Fakta i TV4 att hitta politiker och allmänna kändisar som blir ”mycket upprörda” över deras respektive avslöjanden om stenålders kvinnoregler i föreningen Sveriges förenade muslimer i Göteborg och om stenålders moralpoliser i Stockholms norra förorter. Utrop på temat ”Så här gör vi inte i Sverige” har flödat ymnigt i medierna de senaste dagarna. Och det stämmer förstås. Men de där moralpoliserna och kvinnoordningsmännen har noll intresse av det svenska och av Sverige. Det de är intresserade av är att försöka upprätthålla den majoritetskultur som de en gång var en del av i Mellanöstern. En syssla som belönas med rätt så generösa bidrag från stat och kommun.

Eli Göndör är filosofie doktor i religionshistoria med inriktning mot islamologi och Mellanöstern. Han kombinerar erfarenheten med att vara född och uppvuxen i Stockholm med att ha levt och rest 25 år i Mellanöstern. För några månader sedan refererade jag till Göndör i en artikel här på ledarsidan:

Eli Göndörs kunskapsbestyckade poäng är att assimileringen - och därmed integrationen - framförallt riskerar att gå dåligt när det är två majoritetskulturer som möts. Å ena sidan det kulturellt kristet präglade samhället och å andra sidan personer med erfarenheter från Mellanösterns sunnimuslimskt dominerade länder.

Religion och etnicitet har väldigt liten betydelse. Allt handlar om kultur. Milt och mänskligt men ändå bestämt behöver det ständigt påminnas om att det för ens egen framgångs skull är bäst att ta seden dit man kommer.

"En människa interagerar med sin omgivning ungefär 150 gånger om dagen. Används de 150 gångerna till att interagera med nya miljöer i ett nytt land med ett främmande språk, går integrationen fortare. Om de 150 tillfällena i stället används för att upprätthålla tidigare vanor och språk, bromsas integrationen upp", säger Göndör. Så är det.