Widar Under ett par dygn i Karlstad har nu moderaternas partiledning gnuggat sig mot de 1500 mest aktiva och inflytelserika partiföreträdarna i landet. I vart fall utifrån sett så förefaller Anna Kinberg Batra, Ulf Kristersson och de andra i ledningen ha fått grönt ljus att fortsätta på 19-januarivägen. Det vill säga tala öppet om att svensk inrikespolitik har förändrats i grunden och att den som på allvar vill försöka få till en regering med starkt underlag i parlamentet behöver ha mandat att treva sig fram mot nya och annorlunda terränger.

Moderaterna ska ha en eloge för att de tar risken att skaka om politiken. I sitt avslutningstal på Sverigemötet i Karlstad bad Anna Kinberg Batra om ursäkt för att partiet gått med på Decemberöverenskommelsen: ” Med facit i hand, och det har vi nu, har den skadat tilltron till politiken, till oppositionen, och till oss. Den lät missnöjet växa och bli den starkaste oppositionen”, står det i partiledarnas skriva manus.

Moderaternas opinionsmässiga förluster under de två senaste månaderna tycks närmast ograverat ha flödat över till soffan och till Centerpartiet. Socialdemokraternas sammankletning med Vänsterpartiet gör att inga tveksamma moderater ens överväger att stiga över gränsen till S. Nyligen slog vänsterns Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson fast på DN Debatt att de och regeringen var överens om att höja skatterna ännu lite mer för hårt arbetande människor som till exempel poliser, lärare, sjuksköterskor, industriarbetare och socialarbetare. Den där sammankletningen med V har många brister och problem. Personligen tycker jag att den är smått stötande. En annan och allvarligare effekt är att S liksom bemödar sig om att ha noll attraktionskraft på alla de där några hundratusen allmänborgerligtsossiga människor som finns därute i valkretsen.

Moderaternas budskap är lite halvluddiga. Det nya löftet om att fram till 2015 ”halvera” arbetslöshetsklyftan mellan in- och utrikes födda kan till exempel uppfyllas på flera sätt; varav alla inte signalerar om framgång.

Moderaternas försök att rita om i riksdagen påverkar alla partier och väljare. Min förhoppning är att S ska få modet att bryta upp från sin isolerade position. Alla nya SD-väljare borde också fundera på om de på allvar vill och tror att SD ska styra landet? S och M var värda all kritik de fått för den misskötta invandringspolitiken; inget snack om den saken. Men nu när de har lyssnat på kritiken och radikalt korrigerat politiken; vad ska hända då?