Debatt Den syn på genetiskt arv kontra miljö som Garay talar om i sin debattartikel i Folkbladet 7/9 innebär att han drar paralleller till nazismen när han ser ordet ”nedärvd essens”. Jag håller med om att det är viktigt med historiska perspektiv när man resonerar kring vad som styr människans beteenden och förmåga och ingenting är enkelt.

Det allmänna synsättet på människan har under efterkrigstiden präglats av att människans beteende till största delen styrs av den miljö vi växer upp i och man har haft svårt med att acceptera bilden av att människan också är genetiskt styrd. Den skuld som lagts på föräldrarna har ibland varit oerhörd och givit föräldrar till exempel kriminella svåra skuldkänslor.

Enligt Paul Lichtenstein, professor i genetisk epidemiologi vid Karolinska Institutet, samverkar våra gener, dvs vårt arv, med en kombination av miljöfaktorer som triggar igång vissa beteenden.

En individ med samma genuppsättning som en annan individ kan till exempel råka ut för miljöunika faktorer, enligt Lichtenstein, dessa faktorer är svåra livshändelser som kommer att prägla individen och framkalla till exempel ett kriminellt beteende som annars inte skulle ”brutit ut”.

Den ”nedärvda essensen”, det vill säga det genetiska arvet märks också tydligt när man forskar på olika faktorer som påverkar barn och ungdomar inom utbildningsväsendet, en teori om att utbildningsnivå hos människor styrs av den sociala klass de tillhör kan viktas mot de forskningsresultat som säger att ca 50 procent av utbildningsnivån är genetiskt styrd.

Den forskning om genetik som finns idag riktar in sig på att se hur miljö och arv (genetik) samspelar. Att förneka det ena (arvet) och bara se det andra (miljön) bidrar inte till en sund samhällsutveckling och till att människor mår bra i sina liv.

En viktig gren av Paul Lichtensteins forskning riktar idag in sig på att undersöka varför barn med ADHD reagerar olika på mediciner. Några blir hjälpta men andra inte, detta beror sannolikt på nedärvda predispositioner. Kan man kartlägga vilka gener det handlar om hos en specifik individ kan man alltså i framtiden ge honom/henne bättre vård. Skulle dessa genetiska predispositioner kunna kallas ” nedärvd essens”? Skulle detta sätt att uttrycka sig kunna vara konstaterande utan att vara nedsättande?

Det faktum att vi bär på ett arv, att vi försöker förstå hur saker och ting hänger ihop gör att vi kan påverka med till exempel miljöfaktorer. Om ett beteende skulle vara 100 procent genetiskt så går det ändå att påverka det med miljöfaktorer, enligt Lichtenstein, det gäller bara att klura ut vilka miljöfaktorerna är.

Tyvärr har det dröjt länge innan man börjat forska på det biologiska arvets betydelse för politiska värderingar. Enligt studier i detta ämne visas att åsikter utefter dimensionen liberal-konservativ till 30-50 procent kan hänföras till genetiska faktorer. Även attityder inom politiken har alltså en genetiskt/biologisk grund.

Slutsatsen att beteenden är delvis ärftliga, nedärvd essens, är inte determinerande för individen, men visar att vi föds med vissa egenskaper som tar sig olika uttryck och får oss att agera enligt olika mönster.

Att vi människor inte föds som oskrivna blad är en viktig kunskap. Varje människa är unik och styrs av en unik blandning av drivkrafter. En klok politisk ideologi tar hänsyn till detta faktum.