Resultatet var väntat, regeringen har vetat i flera år att den har en majoritet emot sig i frågan. Den svart-vita frågan om vinster eller icke-vinster verkar ha gått i graven för en tid framöver. Nu är det dags att möta problemen med välfärdsföretag på ett mer konstruktivt sätt än med reflexmässigt vinstmotstånd.

Politiker från både höger och vänster måste bli mer konstruktiva och hitta lösningar på segregation, kvalitetsproblem och andra konkreta frågor. I tankesmedjan Fores rapport “I stället för vinstförbud” skriver fem svenska forskare om hur man ska få våra system att leverera bättre. Om partierna är beredda att ta till sig de förslagen går det att åstadkomma mycket, även om de är oense om vinstfrågan.

1) Vinst kan vara en positiv kraft för både kostnader och kvalitet. Det är få som tvivlar på att det är bättre att offentlig sektor köper in IT-system, skolbyggnader, läkemedel, broar med mera än att försöka själva. Detsamma gäller välfärdstjänster i de fall det går att ställa kvalitetskrav och kontrollera att de följs. Vårt övergripande arbetssätt borde vara att försöka få ökad samhällsnytta tack vare vinsten, inte bara se vinst som ett problem som ska motverkas.

2) Segregationen i skolan beror huvudsakligen på hur vi bor, men det fria skolvalet och friskolorna har också bidragit. Dagens orättvisa kösystem kan förbättras med förtur för underrepresenterade elever och någon form av lottning. Utan några lagändringar kan kommunerna själva motarbeta segregation med bättre, särskilt riktad information och genom att göra det obligatoriskt att välja skola. Det går också att göra de sämre skolorna mer attraktiva genom bonusar till lärare och rektorer där resultaten förbättras och högre skolpeng för elever med mer utsatt bakgrund. Det sistnämnda används redan i viss utsträckning, men många kommuner skulle kunna göra mer.

3) Ge särskilda villkor för icke-vinstsyftande utförare i de fall man anser att de är mer lämpade än de vinstsyftande. Det går att genomföra inom vissa ramar, men lagstiftningen skulle då behöva bli tydligare för att kommuner ska våga använda möjligheterna.

4) Den störande detaljregleringen måste bort. Många menar att behovet av detaljreglering beror på att det krävs hård kontroll av vinstsyftande företag. Möjligen kan det ifrågasättas om politiker vill släppa på kontrollen: detaljregler och övervakning är ett sätt för politiker att visa handlingskraft när verksamheter kritiseras. Ett tänkbart förslag är att öppna för skilda regelverk beroende på vilken tillit det offentliga kan sätta till utföraren. Det kan hänga ihop med vinstsyfte, men också annat. Då kan detaljreglering begränsas till de fall där det verkligen behövs.

5) Problemet med företag som försöker maximera vinsten genom att plocka russinen ur kakan, till exempel genom att överbehandla lättbehandlade patienter eller locka till sig de elever som kräver minst stöd, tycks vara litet redan med dagens regelverk. Här är, återigen, en högre skolpeng för elever med utsatt bakgrund ett sätt att göra det attraktivt att locka alla elever. På motsvarande sätt jobbar landsting med ersättningar baserade på de förväntade kostnaderna för en patient, där flera faktorer kan vägas in. Rätt utfört kan risken för russinplockning bli ännu mindre än idag.

Vinster i välfärden har varken varit himmel eller helvete och det finns många goda förslag på hur problemen kan minimeras. Det är dags att gå vidare i debatten. Frågan är nu till de partier som har drivit på för att släppa in privata aktörer: Kan ni ta till er att en del upphandlingar och kundval inte har fungerat som de ska? Kan ni lägga mer energi på att med viss ödmjukhet ta fram förslag som motverkar de problem som riskerar att uppstå med vinst i välfärden?

Och till de partier som har hållit emot: Kan ni släppa vinstfrågan och koncentrera er på att få en rättvis välfärd med hög kvalitet och kostnadseffektivitet?