Debatt Att den omtalade nazistdemonstrationen skulle tillåtas marschera framför synagogan i Göteborg mitt under den judiska högtiden Jom kippur aktualiserade återigen frågan om hur vi hanterar och motverkar antisemitism. Socialdemokraterna har ofta hög svansföring i frågan, men har en del självrannsakan att göra.

Att statsminister Stefan Löfven (S) upprepade gånger adresserat frågan om antisemitismen är välkommet. Under sitt sommartal i augusti krånglade dock statsministern in sig i ett märkligt resonemang. I en retorisk ordvändning antyder Löfven att borgerligheten inte kan bekämpa antisemitismen med trovärdigheten i behåll om partierna tar emot stöd från Sverigedemokraterna.

Anklagelseakten är märklig och tunn av flera skäl. För det första är det en logik som Löfven enbart tillämpar när SD ger stöd till alliansens förslag. Han anser uppenbarligen inte att Socialdemokraternas egen trovärdighet går förlorad när de driver igenom politik med stöd av SD. Som exempelvis när regeringen och SD bildade majoritet kring förändringar av Lex Laval. Eller när S och SD gjorde gemensam sak förra mandatperioden och hindrade en skattesänkning.

För det andra har Stefan Löfven och hans parti en hemläxa att göra innan de strör vilda anklagelser om att andra sviker kampen mot antisemitism. Den rödgröna regeringen för en biståndspolitik som helt saknar konsekvensanalys vad gäller spridning av antisemitism. Dels finansieras genom svenska biståndssatsningar mer eller mindre öppet antisemitiska organisationer på palestinska områden, dels förmedlas bistånd till Palestinska myndigheten som bland annat används för att avlöna terrordömda.

Att tunga socialdemokratiska företrädare gång på gång misslyckas med att hålla en klar linje när det kommer till tydligt avståndstagande mot antisemitismen är ett faktum. Exempelvis har Löfvens gode vän och partikamrat Ilmar Reepalu genom åren visat prov på både nonchalans och okunskap vad gäller antisemitism. I Europaparlamentet har Socialdemokraternas gruppledare Marita Ulvskog blivit beryktad sedan hon i våras valde att posera med ett idolporträtt av den terror- och morddömde palestiniern Marwan Barghouti. Riksdagsledamoten Hillevi Larsson (S) har tacksamt tagit emot en palestinsk hedersbetygelse föreställande en karta över Mellanöstern där Israel är utplånat.

De krafter som sprider hat och förakt, som devalverar människovärdet och undergräver demokratin måste mötas med förenade insatser. Att Stefan Löfven säger sig vilja göra just detta är vi de första att välkomna. Men då krävs också förmåga till socialdemokratisk självkritik. Att tränga undan egna missgrepp och skylla ifrån sig gynnar inte kampen mot rasism.