Widar Partipolitik är svårt och besvärligt. Det är lätt för oss som står utanför att ge käcka råd om det uppenbara som bör göras si och så. För de som är inne i politiken på allvar – partiledare för regeringsdugliga partier och de som vill bli partiledare för regeringsdugliga partier, statsministern och de som vill bli statsminister och statsråden och de som gärna vill bli statsråd – är det betydligt knepigare. De har en massa hänsyn att ta till höger och vänster. De behöver också skydda sin rygg mot utmanare.

Politikens främsta uppdrag är att skaffa majoriteter för att kunna genomföra det som man vill ha gjort. Om en väg för att lyckas stängs så gäller att försöka hitta andra vägar.

Mer att läsa: Trumpnoja med svensk risk.

Med allt detta sagt så vill jag säga att jag inte blir klok på Moderaterna. Partiledaren Anna Kinberg Batra kallade för ett par veckor sedan till presskonferens för att berätta att Moderaterna redan före valet 2018 ville försöka få majoritet i riksdagen för ett borgerligt budgetförslag. Vilket sagt på vanlig svenska betyder att Kinberg Batra var beredd att ta ansvar om det skulle bli så att regeringens budget fälldes genom att Sverigedemokraterna röstade på de borgerligas budget.

Som den minnesgode kommer ihåg så var det just detta som hände i december 2014. Regeringens budget föll i slutvoteringen eftersom SD valde att rösta på de borgerligas förslag. Den gången var de borgerliga inte beredda att löpa linan ut. Istället fick vi en Decemberöverenskommelse som i korthet innebar att ”störst partikonstellation” skulle få igenom sin budget. Moderaternas strategi var att tvinga S till nära samarbete med Vänsterpartiet. Resultatet blev dock främst ett växande inre uppror i Moderaterna. Kraven växte på att M skulle mobilisera den borgerliga majoritet som finns i riksdagens kammare. Till slut sa Anna Kinberg Batra att hon ville göra just det.

Mer att läsa: Annie Lööf är i process.

Sen släppte M-ledningen den heta stenen lika fort som de lyft upp den. Partiföreträdare som Elisabeth Svantesson och Tomas Tobé har excellerat i obegripliga medieframträdanden sedan dess.

De talar om ”Alliansen” hit och dit trots att det heta är närmandet till SD. Som det nu är så tappar M i opinionsstöd utan att de vinner något annat för framtiden. De som hoppades på SD blir sura. De som kan räkna vet att Alliansen är körd och blir sura. Alltihop ger ett nervöst och otryggt intryck. Svårt märkligt alltihop.