Jag var rÀdd och trodde att det skulle göra ont nÀr jag vÀndes till min högra sida av min sÀng. Frakturen i min ryggrad gör inte ont nÀr jag ligger helt still, men hugger som en kniv sÄ snart jag rör pÄ mig. NÀr Amine, undersköterskan, har vÀnt pÄ mig förut sÄ har hon gjort det med sÄ varsam hand att det inte gjort ont.
Men sÄ sade de i veckan att jag ska fÄ en sÀng som jag kan prata med. Det Àr inte klokt, det lÀt sÄ orimligt att jag skrattade högt nÀr de sade att den kommer pÄ onsdag. Jag trodde nog nÀstan att de skojade lite, men insÄg sedan att jag lÀst om sÄdana i Dagens Nyheter för nÄt Är sedan. Och nu ligger jag hÀr, har trÀnat sÀngen att lyssna pÄ min röst och för första gÄngen har den nu vÀnt mig sÄ jag kan ligga pÄ sidan och titta ut pÄ gÄrden, dÀr förskolans ungar stojar vid sandlÄdan. Det Àr kul att se hur pedagogerna har fullt upp med lilla Lotta, hon som alltid dras som en magnet till hÀndelsernas centrum. Eller det Àr nog oftast hon som fÄr saker att hÀnda, nÀr jag tÀnker efter.
För det blir vÀldigt ensamt nÀr det inte hÀnder nÄgot. Fredrik kommer vÀldigt sÀllan och hÀlsar pÄ numera. Han bor kvar i lÀgenheten och jag tror att han vill leva sina sista Är utan att belastas av mig. Vi hade fina Är tillsammans, men nu vissnar jag - medan han inte gör det i samma takt som jag. Det har varit en sorg jag inte var beredd pÄ.
Jag Àr en belastning, jag förstÄr det. Jag kÀnner det varje ny dag jag vaknar. Min gnista Àr borta sedan en tid. Jag var en sprallig en, vet ni det? Jag var en sÄn mÄnga ville vara kring, som de fick energi av. Jag Àr inte det lÀngre. Jag Àr 94 nu. Fy vad lÄng tid det Àr att leva, alldeles för lÀnge. Det roliga med att leva tog slut lÀnge sedan. Kroppen tar slut trots alla reservdelar jag fÄtt inopererat under Ären - höfter, klaffar, implantat för att höra bland annat. Men stommen hÄller liksom inte ihop lÀngre. Och nu ryggen dÄ. Jag föll hemma, medan Fredrik var borta pÄ kören. Han Àlskat att sjunga. Ibland sjöng han för mig, men det var lÀnge sedan sist.
Jag tror inte hon vet det - men Amine, vÄr undersköterska, hon hÄller mig vid liv. Det Àr min rÀddning att de har gjort sÄ att vi har egna vÄrdare nu. Jag har Vanessa och Amine som Àr mina nÀrmaste nÀr slÀkten och kÀrleken inte finns hÀr. Amine Àr en otrolig lyssnare. Och berÀttare! Jag har lÀrt mig mycket om hur hon tog omhand sin egen mormor i hemlandet innan hon gick bort. Jag kÀnner mig dÀrför sÄ trygg med henne. Jag vet att hon förstÄr hur det kan vara och hon skÀnker mig trygghet. Och nu nÀr nya sÀngen kom, sÄ slipper hon dessutom slita ut sin rygg ocksÄ. För det ska sÀgas att inte heller hon Àr purung, jag tror hon blev 63 för nÄgon vecka sedan. Hade jag haft förmÄgan sÄ hade jag ordnat med en present och tÄrta till henne. SÄnt gjorde jag sÄ gÀrna förr, fixade det lilla extra.
Ibland kommer Amine och bara hÄller min hand, efter att hon gÄtt sin runda med mediciner. NÀr hon sÀtter sig ned och tar min hand, helt ordlöst, börjar jag ofta grÄta. Det Àr ocksÄ sÄ jag vill lÀmna, att hon hÄller min hand och jag fÄr somna in med barnen lekandes utanför fönstret.
Jag var en sprallig person en gĂ„ng i tidenâvet ni det?
Fredrik kommer vÀldigt sÀllan och hÀlsar pÄ numera. Han bor kvar i lÀgenheten och jag tror att han vill leva sina sista Är utan att belastas av mig. Vi hade fina Är tillsammans, men nu vissnar jag - medan han inte gör det i samma takt som jag. Att slutet skulle bli sÄ hÀr mellan oss; det Àr en sorg jag inte var beredd pÄ.
NÀr sÀngen varsamt vÀnder henne pÄ sidan kan hon se ut pÄ de lekande barnen som Àr i andra Ànden av livet.
Foto: Martina Holmberg / TT
Maken Fredrik kommer inte och hÀlsar pÄ sÄ ofta lÀngre. Han vill nog leva sina sista Är utan att belastas av mig. Det Àr en sorg.
NovelltÀvling
PĂ„ försommaren 2023 fick Folkbladet frĂ„gan frĂ„n Norrköpings kommun om vi ville vara partners i en novelltĂ€vling om framtidens Ă€ldreomsorg. Det ville vi mycket gĂ€rna. Ăver 80 bidrag kom in. Juryn stod inför svĂ„ra beslut nĂ€r de skulle vĂ€lja ut tre vinnare. Dessa bidrag publicerades i Folkbladet 9-11 november 2023. Vi kommer att publicera ett antal av de övriga novellerna hĂ€r i vĂ„r Söndagstidning. Dagens novell Ă€r författad av Micaela Sjöberg Norrköping.
SÄ jobbar vi med nyheter LÀs mer hÀr!