Det är en riktig bladvändare där Lindblad fritt rör sig mellan decennierna, seklerna, kungarna och statsministrarna. Liberalerna är riksdagens mest Natopositiva parti. Redan 1999 fattade landsmötet (kongressen) beslut om att Sverige borde gå med i den västliga försvarsalliansen. På den tiden var inget annat parti för ett svenskt medlemskap i Nato. Centerpartiets omsvängning skedde på allvar 2015 under Annie Lööfs ledarskap. Moderaterna har i och för sig länge varit positiva till Nato men höll länge en defensiv linje; "vi kan bli medlemmar först då också Socialdemokraterna säger ja." Vilket skulle dröja till vårvintern 2022. Strax före S bytte också Sverigedemokraterna fot i frågan. SD hade i och för sig varit på glid mot ett ja till Nato under ett par, tre år. Beslutet från S kom däremot som en tvärvändning, endast knappt ett halvår efter att partiet på sin partikongress i november kraftigt applåderat den då sittande försvarsministern Hultqvist då han i ett tal slog fast att Sverige "aldrig" skulle bli medlem i Nato.
Styrkan med Hans Lindblads bok utgörs av hans egna starka patos och av hans långa tidsperspektiv och intresse för historia och politik. Jag hade förmånen att sitta i riksdagen tillsammans med honom under ett par år i början av 1990-talet. Vi var båda invalda för Gävleborgs valkrets vilket gav mig rika möjligheter till samtal med Lindblad. Han var redan då en senior och erfaren politiker och person med breda erfarenheter av svenskt samhällsliv.
I boken varvas som sagt nytt och gammalt lite huller om buller. En sak är säker: Den som anser att Natofrågan på något sätt är ny i Sverige; den får nog svårt att försvara en sådan uppfattning efter att ha läst Hans Lindblads bok. Diskussionen om Sveriges förhållningssätt till västmakterna har en lång historia.
Hans Lindblad argumenterar starkt mot alliansfrihet och neutralitet och ännu starkare för framförallt små länders behov av att ingå i militärpolitiska allianser som Nato. Den konkreta krigsfaran för små länder utgörs nämligen av att stora länder tar sig rätten att anfalla. Och då hjälper ingen alliansfrihet.
Ukrainas tragiska öde bär syn för sägen. När nu ettårsdagen för det fullskaliga ryska angreppet på Ukraina närmar sig så ökar Ryssland trycket mot det ukrainska folket genom massiva terrorbombningar av flera städer. Ukrainas öde fick till sist Sverige att hitta hem till Nato.
