2015 hade Grönlunds första långfilm "Tjuvheder" premiär. Det var en debut av rang med en smärtsamt realistisk skildring av samhällets botten. Grönlund hade mycket potential men hade i "Tjuvheder" inte lyckats lika starkt med historiens riktning och driv. Däremot avvek den från genren svensk film i att Grönlund skildrade svensk misär på sätt som den annars inte görs. Välfärdnedmonteringens offer i förgrunden och ingen rollfigur bekymrade sig om huruvida någon var kär i en annan. Maslows trappas nedre delar är inte något svenska filmare fokuserat på. Grönlund själv nämnde då Ken Loach som inspiration. 2015 saknade Grönlund Loachs berättarskärpa. Nu är vi inne mot slutet av 2018 och Peter Grönlund har utvecklats.

Läs mer: Kriminalitet går i arv.

Kimmie är en 17-åring boende i odefinierad bruksort 30 mil från Västerås. Fadern Rolle är kriminell och ska snart in i fängelse för att avtjäna straff. Mamma lider av fibromyalgi och kan inte arbeta. Kimmie har två yngre syskon som han är väldigt nära. Livet är en ständig kamp både hemma och i skolan. Kimmie passar inte riktigt in i den hårda miljön omkring honom. Kompisen Jonna ska dra till Västerås för en lärlingsplats och Kimmie drömmer om att följa med och jaga chansen till ett vanligt jobb. Samtidigt behöver familjen att han ersätter pappan i drogverksamheten. Det här är den del av Sverige där människor inte kan välja att följa sitt hjärta. Den sida av landet som ofta står osynligt om du inte ingår i den. Människor som inte ser andra vägar än droghandel och kriminalitet. Den del av Sverige som inte får ta del av högkonjunkturen. Ett landskap som växt fram i tysthet.

Artikelbild

Kimmie har ett mycket nära band till sin lillasyster Sara i ”Goliat”, vilket gör det svårt för honom att bryta med familjen.

De brister som fanns i "Tjuvheder" är inte längre saker som tynger regissören. "Goliat" påminner mycket om Clio Barnards drabbande och berörande "The Selfish Giant". Bild- och berättarspråket kommer närmare Loach, Barnard är mer poetisk i sin gestaltning. "The Selfish Giant", baserad på en saga av Oscar Wilde är mer storslagen och sagolik. "Goliat" är berörande, engagerande och liksom regissörens debut extremt verklighetstrogen. I teorin låter droghandel i Sverige som efterapning av amerikansk film. I praktiken är berättelsen trovärdig och autentisk. Eller kanske känns så.

Människor i Peter Grönlunds filmer framstår som äkta. Det är väldigt lätt att skildringar av kriminalitet hamnar i stereotypa landskap. Därför är också förmågan att hålla sig ifrån sådant en bedrift. Både offer och förövare får vara individer med allt vad det innebär.