Filmkrönika 2011 spelade Octavia Spencer och Jessica Chastain i ”Niceville”. De spelade båda utstötta karaktärer som tillsammans hittade glädje och mening. Filmen skildrade amerikanskt 60-tal innan medborgarrättsrörelsen nått fram till ordentliga segrar. Spencers Minny var i filmen hemhjälp till hjälplösa Celia som trots sin vita hy inte accepterades i de bästa kretsarna. Ett par med naturlig kemi. Något fler filmskapare tagit fasta på, kvinnorna ska spela mot varandra i en kommande komedi.

Octavia Spencer berättade nyligen en intressant historia när hon ingick i en panel på filmfestivalen Sundance. I och med rollsättning till den filmen hamnade skådespelarna i ett samtal om orättvisan mellan kvinnors och mäns löner. #metoo-rörelsen har lett till ett mer öppet samtal om förutsättningar i Hollywood. Efter en stunds diskussioner nämnde Spencer för sin kollega att orättvisan är än värre för ickevita kvinnor. Om vita kvinnor tjänar mindre än män så tjänar kvinnor med annan etnicitet/färg ännu mindre. Chastain fick sig en chock eftersom hon inte alls visste om skillnaderna. I en sådan situation slutar ofta handlingen där. En reaktion av förvåning och bestörtning. Sedan går livet vidare för många, för människor har tyvärr inte alltid förmåga att engagera sig tillräckligt för att strida för andra. Striden som berör dem själva är den som tar fokus från allt annat.

Chastain tog sin chock och använde den för att förändra. Hon och Spencer skulle förhandla tillsammans och få samma lön. Slutligen hamnade båda på fem gånger mer än Octavia Spencers initiallön. Jessica Chastain lyckades använda sitt privilegium till något konkret och handfast. Inga ursäkter eller bortförklaringar. Dessutom har hon gjort exakt samma sak för skådespelaren Jada Pinkett Smith.

Om #metoo har börjat bredda perspektivet på jämställdhet generellt går vi mot ljusare tider. Det finns en fenomenal orimlighet i att människor behandlas ojämlikt, får olika lön eller tidigare raderas från möjligheter i takt med stigande ålder, allt baserat på faktorer som de inte kan göra något åt. Men nu har vi den värld och den filmbransch vi har. Att agera på eget bevåg för att försöka förändra är beundransvärt. Det är en skam att vissa ska ha fördelar som de kan välja att använda för att hjälpa andra. Att vithet på något sätt ger resultat. Men återigen har vi samhället som vi har. Dessutom är det tragiskt att de med privilegier inte alltid är medvetna om sitt privilegium. Även den tendensen är del av verkligheten. Jessica Chastain hade inte ens föreställt sig att skillnaden fanns. Däremot är det högst glädjande att en skådespelare gjorde något och i tid. Inte efter att pengarna redan betalats och uppgifter läckt ut som i fallet med Mark Wahlberg och ”All The Money In The World”. Utan att medier eller fans visste något valde Chastain själv att lösa ett problem som uppstod. ”Be the change you want to see in the world” som det så klokt, om än käckt, heter.