Det blir trängre och trängre utanför De Geer-aulans stängda dörrar strax innan 14-slaget på onsdagen. Det är inte bara De Geergymnasiets musiklinjeelever som är på plats, här finns också Lunnevads folkhögskola samt kulturskolorna från Norrköping, Söderköping, Finspång samt Linköping. Men vad är det egentligen de trängs över?

Jo, på scenen står några legendarer, åtminstone för de som äger något slags musikintresse och varit med några år: gitarristen Jojje Wadenius och trummisen Per Lindvall. Wadenius har figurerat i den yttersta studiomusikereliten i USA och är med på fler plattor än man kan räkna upp men Donald Fagen och sena upplagor av Steely Dan är värda att nämnas. Per Lindvall var i sin tur ”studiotrummisen” på 1980- och 90-talen och har spelat med ABBA, Ted Gärdestad och många fler.

De är som gruppen "Cleo" tillsammans med danske basisten Lars Danielsson och keyboardisten Jesper Nordenström på besök för att spela för eleverna men också för att genomföra några clinics, svara på frågor och inspirera. Men först alltså en konsert som presenteras av Göran "Tutti" Carlsson, slagverkslärare på Kulturskolan.

Artikelbild

| Spelglädje. Man känner igen Per Lindvalls sväng från många plattor.

– För att kunna genomföra det här har vi gått samman. Att se och höra bra konserter kan vara en energispruta som motsvarar en back med energidryck, förklarar Göran "Tutti" Carlsson innan han välkomnar "Cleo".

Så börjar gruppen spela, efter ett kort snack av Jojje Wadenius drar de igång, det svänger hårt även om ljudet i aulan inte är perfekt. Låten ”Slinky” går i udda taktart och är inte helt lätt att följa men de bjuder också på en vacker, stämningsfull ballad med inspirerande solon av både Jesper Nordenström och Jojje Wadenius. Det är många huvuden i publiken som vickar i takt med musiken.

Efter varje låt blir det stora applådåskor och efter att de lirat 6-7 kompositioner går de av scenen och några trios från Lunnevad får istället chansen att spela inför den fullsatta aulan och de fyra proffsmusikerna. Tre killar intar scenen och riggar upp sina instrument, stämmer och drar igång. De har verkligen inget att skämmas för: det låter bra när de framför jazzstandarden ”There is no greater love” och de får också ordentliga applåder när de avslutat låten.

Efter detta är det dags för ytterligare clinics och senare på eftermiddagen ska de genomföra ännu en konsert, denna gång i Hörsalen. Det är inte omöjligt att det här blir den ”energispruta” för eleverna som Göran "Tutti" Carlsson hade förhoppning om.